Mamma mår bra. Hon har fått ligga kvar på Intensivvårdavdelningen över nyår och nu när helgerna är över ska de göra röntgen och ta prover. Hon vet inte när hon får åka hem igen. Jag och pappa hälsade på henne innan nyår och hon verkade pigg. Hon får väl sluta röka nu...

Tydligen ligger kärlkramp och hjärtinfarkter i släkten, så jag ska komma ihåg att hålla koll på mig själv när jag blir äldre. Kanske ta en undersökning när jag blir 40? Se till att äta ordentligt och fortsätta motionera, dra ner på godiset och undvika stress. Jadu, vi får se hur det går...

Jag har några lediga dagar nu och har blivit helt försoffad. Kommer inte ens ut på promenad som jag bestämt. Men jag har kommit en liten bit på mitt julklappspussel! Ramen är så gott som klar och så fick jag ut ytterligare några bitar idag, men jag måste säga att det är svårt att veta var man ska börja på ett pussel med 5000 bitar. Nåja, endera dagen ska det väl bli klart. Jag fick en pusselmatta också, så är jag inte klar om två veckor kan jag rulla ihop pusslet och lägga färdigt det i sommar.

Nu ska jag försöka ta mig i säng. Börjar bli dags att vända tillbaka dygnet så smått.

Gott nytt år på er där ute!

Kram L

Nu har bror med familj åkt hem igen...

Det är tomt här. Mamma fick åka in till sjukhuset efter smärtor i bröstet, pappa följde med. De misstänkte kärlkramp. Plötsligt känns livet så bräckligt. Jag skulle inte klara av att förlora mamma nu, det skulle bara inte gå. Och vad skulle hända med pappa? Huset? Deras jobb?

Det är otäckt att se någon så svag. Någon som alltid varit stark när man själv behövt hjälp. Mamma som kan så mycket, som vet så mycket. Som alltid har svar på nästan allt. Imorgon fyller hon 59 år, igår kväll var hon på pilates på gymmet. Hon rör på sig en hel del, hon är inte överviktig, de äter nästan alltid nyttigt och hälsosamt. Mina föräldrar kommer leva i evigheter!

Jag tror att det kommer gå bra den här gången. Hon får väl sluta röka, även light-cigaretter, och dra ner ytterligare på godiset...

Ändå är det svårt att låta bli att tänka på det värsta som kan hända.

Pappa ringde precis. Hon får ligga kvar på sjukhuset för provtagning; "Tydligen är det något som inte står riktigt rätt till" No shit Sherlock... Det var i alla fall ingenting akut.

Det är då fan att jag ska vara så förbannat känslig. Sitter här med gråten i halsen, högst motvilligt. Kunde inte ens planera att vi skulle gå och tända ett ljus på mormors grav på julafton utan att få tårar i ögonen. Finns det verkligen så mycket att gråta över? Hjälper det? Är det värt svullna ögon, igentäppt näsa och huvudvärk? Nej, det tycker jag inte.

Men jag kan inte låta bli.

Ja jisses, jag har inte skrivit här sedan det var varmt ute

Jag fick bidrag till en bärbar dator i julklapp och jag passade på att beställa den innan jul, så nu sitter jag här och kan inte hålla fingrarna borta. Den är så fiiin! Allting glänser; chassit, skärmen, in interiören... Mmm...

Annars flyter allting på. Jag har kommit på vad jag vill utbilda mig till, jag tänkte jag skulle bli sjukgymnast trots allt. Dock kommer jag troligen inte in till våren, så det blir komvux och höja gymnasiebetygspoängen till våren. Ett litet högskoleprov ska jag nog kunna klämma in också.

Jag har jobbat en del också, extra med servering för diverse cateringföretag. Det är ett lagom extraknäck på tider som fungerar bra för en student som jag själv. Pengarna behövs, särskilt som jag inte tagit studiemedel sedan början av november.

En stor nyhert är att jag kommit med på scen i Jesperspexet. Ett av de fyra spexen på stora scenen i AF, det enda med blandad ensembel på scen. Det ska bli roligt, och intressant, att se hur man jobbar i ett stort spex och precis som min väninna A (som kom med förra året) berättat så tror jag att det är ett bra sätt att undvika januaridepressionen. När julen är över och man ska "ta tag" i allt igen blir det lätt tråkigt. Förra året klarade jag mig i och för sig väldigt bra, men det var nog mycket tack vare lindyhop-killen och den där korta förälskelsen jag hade i början av februari. Ojoj du, det var några häftiga dagar, nu när jag tänker tillbaka på det... Han har förresten pluggat i Kanada den här terminen, så det har inte varit någon risk att träffa på honom ute. I övrigt har vi ingen som helst kontakt, vilket jag kan tycka är lite synd.

Nej, nu måste jag göra något konstruktivt. Ikväll är det Julfest med Jesperspexet och jag lite att göra innan dess.

Puss och hej,

L - tillfreds med sig själv och livet

Jag hade bestämt mig för att ta bort den här bloggen eftersom jag så sällan får tummen ur att skriva. Istället skulle jag starta en helt ny, där jag är fullt ut anonym så att jag kan skriva precis allt som går genom huvudet på mig.

Men det känns trist att avsluta den här...

Jag kommer nog att ha kvar den här bloggsidan i alla fall ett tag till. Vem vet, jag kanske tittar inom och skriver en rad då och då.

Take care!

/L - fortfarande sommarlat

Jag tyckte inte jag hade något att skriva om och har därför inte varit här på länge.

Men nu händer det saker, det händer saker hela tiden och jag känner att jag behöver ta tag i min blogg igen. Jag har ett behov av att skriva vad som sker i mitt liv. Fast egentligen... Varför skriva det här och låta alla andra läsa? De jag känner håller jag nog uppdaterade ändå.

Varför skriva blogg? Och varför skriva blogg om det inte finns folk som uppskattar att läsa den? Därför vill jag skriva om något intressant, något som berör, som alla ni där ute vill läsa.

Det är minsann inte lätt.

Ja, jag ville bara säga det. Jag har inte tid att göra ett seriöst inlägg nu, men jag är tillbaka, bara så ni vet.

/L - Ska blogga igen. Snart.